Vi har en granne i detta hus där jag bor som jag många gånger velat mörda för att han spelar för hög musik. Nu må jag låta som en gammal tant som klagar på allt. Men denna kille spelar riktigt högt så vi till och med hör allting av musiken inklusive kan stå och dansa och sjunga med. Vissa gånger är det liksom helt enkelt på fel tillfälle han sätter igång och spelar. Vissa gånger bryr man sig liksom nämnvärt. Denna kille bjöd in mig och min sambo till honom igår för han ville i princip be om ursäkt för att han vet att han stör ibland och så visade han vad han hade för apparat och sa att när han spelar är det bara vi dunkar i väggen eller ringer till honom och säger nu är det bra. Denna grabb var dock en aning på lyset men samtidigt finns det tydligen hopp ändå. Han ville inte att vi skulle blänga surt på varandra (vilket vi inte gör heller) men han ville inte att vi skulle bli ovänner.

Sen detta med stickning och virkning, det ligger nog lite på is, jag pillar lite här och pillar lite där men ingenting blir liksom klart, känner att lusten för det har minskat en aning, men inte så att jag skulle kunna lägga ner helt förstås. Men det går inte på löpandeband längre. 

Sen ska jag äntligen göra något av mitt liv istället för att sitta hemma och glo och inte träffa en enda människa på hela dagen. Det är det som känns hårt med att vara arbetslös, det är att man inte får träffa folk på samma sätt som när man jobbar. Nu har jag anmält mig till en utbildning och jag hoppas att jag kommer in, för jag behöver verkligen göra något vättigt av min dagar som just nu är fruktansvärt långsamma. Så jag håller tummarna, hoppas ni gör det också.